Jag, Lovisa, är uppvuxen på Stale Gård som yngst av fyra systrar, och Carl och jag har alltså tagit över efter mina föräldrar. Man kan utan överdrift säga att det är två nybörjare som har tagit över efter två rutinerade proffs. Vi är glada att vi har deras erfarenhet inom räckhåll när vi behöver rådgivning.
Gården är inte av den storleken att vi kan leva på bara nötköttsproduktionen, men målsättningen är förtås att gården i framtiden ska bidra till vår försörjning, med hjälp av kompletterande verksamheter. Utöver arbetet på gården jobbar Carl deltid som sjukgymnast/ fysioterapeut samt deltidsbrandman och jag jobbar även som illustratör och illustrerar framför allt barnböcker.
November 2017, samma dag som djuren fick komma in i hallen inför vintersäsongen.
När det blev bestämt att vi skulle ta över var vi först inställda på att inte ha några kor. Dels för att det är ett stort ansvar, dels för att detta med att skicka till slakt känns väldigt jobbigt. Samtidigt kändes det väldigt ledsamt om det inte längre skulle finnas kvar några kor på gården. Små gårdar med små besättningar är numera ett ganska sällsynt inslag och det känns värdefullt, inte bara för oss personligen, att låta djuren finnas kvar.
Mamma och pappa har genom åren också prioriterat ett bra lynne och god hälsa framför maximal produktivitet så korna är så lugna, fina och trevliga. Att bara sälja/skicka till slakt kändes inte bra. Att fortsätta ge dem och deras avkommor ett gott liv här hos oss känns bra.
Men att djuren förr eller senare ska skickas iväg känns verkligen i hjärtat. Särskilt när man har så få djur får man förstås känslor för var och en. Trösten är att tänka på att de haft det riktigt bra, att vi har sett om dem väl och sett dem leva livet i en lugn och harmonisk miljö. De har fått hälsosamt och gott foder (man kan inte undgå att märka att mat är ett av kors stora glädjeämnen i livet!) och fått sina behov av sällskap och omsorg väl tillgodosedda. De kunde helt enkelt inta haft det bättre! Men ändå, de dagar som djuren ska åka hade vi önskat att få hoppa över.